Östriolprov i graviditeten: fritt östriol (uE3)

Fritt östriol (okonjugerat östriol, uE3) är ett östrogenhormon som under graviditeten bildas gemensamt av moderkakan och fostrets lever och binjurar. Till skillnad från andra östrogener kräver bildningen av östriol att fostret fungerar, och därför räknas nivån i blodet som en av de markörer som speglar moderkakans och fostrets tillstånd. Enligt MedlinePlus mäts fritt östriol som en av fyra markörer i andra trimesterns screeningprov som kallas fyrmarkörtest (quadruple screen), tillsammans med alfafetoprotein (AFP), koriongonadotropin (hCG) och inhibin A. Provet tas i graviditetsvecka 15–22 och hjälper till att bedöma risken för vissa utvecklingsavvikelser hos fostret, men på egen hand bekräftar det ingen diagnos — ett avvikande svar är skäl för ytterligare, mer exakta undersökningar.

• Vid graviditetsscreening i andra trimestern (i graviditetsvecka 15–22), som en del av det så kallade fyrmarkörtestet tillsammans med AFP, hCG och inhibin A
• När risken för kromosomavvikelser hos fostret ska bedömas, till exempel Downs syndrom eller Edwards syndrom
• När risken för utvecklingsavvikelser i ryggmärg och hjärna ska bedömas ytterligare, tillsammans med markören AFP
• När läkaren, med hänsyn till den gravidas ålder eller andra riskfaktorer, rekommenderar utvidgad fosterdiagnostisk screening

Vi anger inget enhetligt numeriskt intervall här — det exakta numeriska intervallet anges av laboratoriet. En avvikande nivå av markören kan, tillsammans med de övriga markörerna, tala för en högre risk för utvecklingsavvikelser hos fostret, och svaret bedöms utifrån graviditetens längd.

Lågt fritt östriol

Ett lågt fritt östriol, bedömt tillsammans med de övriga markörerna i fyrmarkörtestet, ställer ingen diagnos på egen hand. Enligt MedlinePlus kan lägre AFP och östriol i kombination med högre hCG och inhibin A tala för en högre risk för tillstånd som Downs syndrom. Ett sådant svar är skäl att tala med läkaren om ytterligare, mer exakta undersökningar.

Vad ett lågt svar kan höra samman med

• Tillsammans med de övriga markörerna (lägre AFP, högre hCG och inhibin A) — en högre beräknad risk för Downs syndrom
• Vissa kromosomavvikelser, till exempel Edwards syndrom
• En felaktigt bestämd graviditetslängd — screeningmarkörerna bedöms utifrån graviditetsveckan, så en fel beräknad längd kan snedvrida svaret

Vad du bör ta upp med läkaren

• Svaret bedöms alltid tillsammans med AFP, hCG och inhibin A, aldrig för sig självt
• En noggrannare bestämning av graviditetslängden med ultraljud, om svaret är osäkert
• Ett samtal med läkaren om ytterligare, mer exakta undersökningar behövs (till exempel ett prov på cellfritt foster-DNA (cfDNA) eller besök hos genetiker)
• Provet visar en beräknad risk — på egen hand varken bekräftar eller utesluter det en avvikelse hos fostret

Relaterade sidor: AFP, hCG, beta-hCG, östradiol, progesteron och prover under graviditeten.