Allergiblodprov (sIgE)

Enligt MedlinePlus visar totalt IgE den sammanlagda mängden av antikroppen i blodet: ett förhöjt svar ger anledning att tro att det kan finnas någon form av allergi, men visar inte vad kroppen reagerar på. Allergiblodprovet (specifikt IgE) mäter antikroppar mot ett bestämt allergen, och därför behövs ett eget prov för varje misstänkt allergen.

Inte nödvändigtvis. MedlinePlus anger att ett förhöjt svar bara betyder att allergi mot det testade allergenet är möjlig, och att den uppmätta mängden IgE inte förutsäger hur kraftig den kan vara. Svaret bedöms av en läkare tillsammans med vilka symtom man har haft.

Ett blodprov ensamt bekräftar inte det: MedlinePlus anger att ett förhöjt specifikt IgE bara betyder att allergi är möjlig. Vid misstanke om matallergi nämner NHS också pricktest och ett särskilt provokationstest med mat, där man gradvis ger allt mer av det misstänkta livsmedlet och håller uppsikt över om en reaktion uppstår. Vilka undersökningar som behövs avgör läkaren eller en allergolog.

Båda undersöker samma immunreaktion. Vid ett pricktest läggs små droppar av allergenet på huden, och reaktionen syns inom ungefär 15–20 minuter, medan blodprovet mäter mängden IgE i provet (MedlinePlus). Blodprovet väljs oftare när ett hudtest inte kan göras. Vilket som ska väljas avgör läkaren.

Ja. MedlinePlus anger att falskt positiva svar förekommer, där provet visar en allergi som inte finns – de kan bero på mat man nyligen har ätit, rökning eller en parasitinfektion. Falskt negativa svar förekommer mer sällan. Därför bedöms svaret tillsammans med den kliniska bilden.

Nej. MedlinePlus beskriver allergi som en alltför kraftig reaktion från immunförsvaret, och NHS betonar att matintolerans, till exempel laktosintolerans, inte är samma sak som matallergi. Därför passar ett allergitest (IgE) inte för att påvisa intolerans – sådana symtom är det värt att ta upp med läkaren.

Enligt NHS kan det vara anafylaxi om läppar, mun, hals eller tunga plötsligt svullnar, man andas mycket snabbt eller har svårt att andas, det stramar i halsen eller är svårt att svälja, huden, tungan eller läpparna blir blå, grå eller bleka, man plötsligt blir mycket förvirrad, dåsig eller yr, personen svimmar och inte går att väcka, eller ett barn är slappt eller inte reagerar som vanligt. Samtidigt kan det finnas ett svullet, upphöjt eller kliande utslag. Vänta inte på prover – ring 112.