Anti-dsDNA-blodprov förklarat (anti-dsDNA)

Anti-dsDNA är autoantikroppar som immunförsvaret av misstag bildar mot dubbelsträngat DNA, som finns i cellkärnan i varje cell. En frisk kropp bildar vanligtvis inte dessa antikroppar, eller har mycket få av dem. Anti-dsDNA hör till de mest specifika autoantikroppar man känner till inom medicinen — till skillnad från det mer allmänna ANA-provet har ett positivt anti-dsDNA ett betydligt starkare samband med systemisk lupus erythematosus (SLE). Provet tas oftast när ANA redan är positivt och en mer precis bekräftelse behövs, eller när någon redan har fått diagnosen SLE och sjukdomens förlopp följs. Enligt MedlinePlus har förändringar i anti-dsDNA-titern ibland samband med sjukdomsaktiviteten, särskilt när njurarna är påverkade (lupusnefrit), så läkaren kan upprepa provet över tid tillsammans med komplement (C3, C4) och urinprover. Ett positivt svar bekräftar i sig ingen diagnos — det bedöms tillsammans med symtom, andra autoantikroppar och den kliniska bilden.

• När ANA-provet är positivt och en mer precis bekräftelse behövs på om det kan handla om systemisk lupus erythematosus
• När det finns symtom som är typiska för SLE — ledvärk och stelhet, långvarig trötthet, feber utan tydlig orsak, utslag i ansiktet (fjärilsformade), ökad känslighet för sol
• När du har bröstsmärta vid djupa andetag, håravfall, sår i munnen, svullna lymfkörtlar eller Raynauds fenomen (fingrar som vitnar i kyla)
• För att följa förloppet vid redan diagnostiserad SLE och svaret på behandlingen över tid
• När njurpåverkan (lupusnefrit) misstänks hos någon med SLE — tillsammans med urinprover och komplementvärden
• När huvudvärk, yrsel, förvirring eller minnesproblem av oklar orsak uppträder tillsammans med andra tecken på SLE

Ett förhöjt anti-dsDNA räknas som en av de mest specifika markörerna med samband till systemisk lupus erythematosus, särskilt när det också finns typiska symtom. Enligt MedlinePlus bedömer läkaren dessutom ANA, andra antikroppar, blod- och urinprover och ibland en biopsi från hud eller njure för att bekräfta diagnosen. Förändringar i titern över tid har ibland samband med sjukdomsaktiviteten, särskilt njurpåverkan.

Vad som kan höja anti-dsDNA

• Systemisk lupus erythematosus (SLE) — den vanligaste och mest specifika orsaken
• Aktiv SLE, särskilt med njurpåverkan (lupusnefrit) — enligt MedlinePlus bedömer läkaren i sådana fall även komplement (C3, C4) och urinvärden
• Mer sällan andra sjukdomar i bindväven, där anti-dsDNA hittas tillsammans med andra autoantikroppar

Symtom som kan följa med ett förhöjt svar

• Ledvärk, stelhet och svullna leder
• Feber utan tydlig orsak
• Långvarig trötthet
• Utslag i ansiktet (fjärilsformade)
• Ökad känslighet i huden för sol
• Bröstsmärta vid djupa andetag
• Håravfall, sår i munnen, svullna lymfkörtlar
• Huvudvärk, yrsel, förvirring eller minnesproblem
• Svullna ben (ett möjligt tecken på njurpåverkan)

Vad som vanligtvis bedöms tillsammans med ett förhöjt svar

• ANA och andra prover för autoantikroppar (anti-Sm, antikroppar mot kardiolipin) för en mer precis diagnos
• Komplementvärden (C3, C4) och ett urinprov — för att bedöma möjlig njurpåverkan
• Att gå igenom symtomen och den kliniska bilden med läkaren, eftersom ett positivt svar i sig inte bekräftar diagnosen
• Att upprepa provet över tid om SLE har diagnostiserats — för att bedöma sjukdomsaktiviteten
• Vid behov en biopsi från hud eller njure för fortsatt bedömning

Så skiljer sig anti-dsDNA från ANA

ANA är ett bredare, mer känsligt men mindre specifikt prov — det kan vara positivt vid olika autoimmuna sjukdomar, eller till och med hos någon som är helt frisk. Anti-dsDNA är betydligt mer specifikt för systemisk lupus erythematosus, så det ordineras ofta som ett tilläggsprov efter ett positivt ANA, för en mer precis bekräftelse.