Monocyter i blodprov: normalvärde och svar (MON)

Monocyter är en av de fem typerna av vita blodkroppar (leukocyter), vid sidan av neutrofiler, lymfocyter, eosinofiler och basofiler. De bildas i benmärgen och cirkulerar bara en kort tid i blodet, varefter de vandrar ut i vävnaderna och omvandlas till makrofager eller dendritiska celler — celler som ”slukar” bakterier, döda celler och andra främmande partiklar och som aktiverar andra delar av immunförsvaret. Mängden monocyter bestäms med en differentialräkning av vita blodkroppar, som oftast beställs tillsammans med blodstatus. Svaret anges vanligtvis som en andel av hela antalet vita blodkroppar, medan det absoluta antalet monocyter (×10⁹/l) räknas fram från det totala antalet vita blodkroppar och anges på provsvaret. Förändringar i mängden monocyter används sällan för en diagnos i sig — läkaren bedömer dem tillsammans med differentialräkningens övriga värden, blodstatus och de kliniska besvären.

• Som en del av blodstatus med differentialräkning av vita blodkroppar vid en hälsokontroll
• När en infektion misstänks, för att klarlägga dess orsak eller karaktär
• Vid uppföljning av en redan känd blodsjukdom eller ett tillstånd som hänger samman med den
• När du känner dig ovanligt trött eller svag, eller har lagt märke till oförklarliga blåmärken eller andra ovanliga besvär
• Vid bedömning av effekten av en behandling som påverkar blodbildningen eller immunförsvaret

En förhöjd andel monocyter räknas som en avvikelse enligt MedlinePlus vägledning om differentialräkning (intervallet är 2–8 %). Möjliga orsaker är kroniska inflammatoriska sjukdomar, infektioner (bland dem tuberkulos och virusinfektioner som körtelfeber, påssjuka eller mässling) och blodsjukdomar som leukemi. Orsaken är lättare att hitta när differentialräkningens övriga värden och den kliniska bilden bedöms samtidigt.

• En kronisk inflammatorisk sjukdom
• Leukemi eller en annan blodsjukdom
• En parasitinfektion
• Tuberkulos (en bakterieinfektion som engagerar lungorna)
• En virusinfektion — till exempel körtelfeber, påssjuka eller mässling
• Crohns sjukdom och sarkoidos — exempel på kroniska inflammatoriska sjukdomar som den danska läkarhandboken Lægehåndbogen kopplar till monocytos
• Vissa elakartade sjukdomar — Hodgkins sjukdom, monocytleukemi och kronisk myeloisk leukemi (enligt Lægehåndbogen)

Vad som vanligtvis bedöms vid ett förhöjt svar:

• Blodstatus och hela differentialräkningen — om även andra typer av vita blodkroppar avviker
• Inflammationsmarkörer (CRP, SR), om en kronisk inflammatorisk sjukdom misstänks
• Besvär och infektioner den senaste tiden som kan ha påverkat svaret
• Om provet behöver tas om, för att bedöma förändringen över tid

Ett lågt antal monocyter kallas monocytopeni: Merck-manualen definierar det som ett monocytantal i blodet under 200/µl (0,2 ×10⁹/l). Möjliga orsaker är cytostatikabehandling eller annan behandling som hämmar benmärgen, behandling med kortikosteroider, en svår infektion, sjukdomar i benmärgen (till exempel aplastisk anemi eller hårcellsleukemi) och en sällsynt ärftlig GATA2-brist. Läkaren bedömer svaret tillsammans med hela differentialräkningen av de vita blodkropparna.

• Cytostatikabehandling eller annan behandling som hämmar benmärgen
• Behandling med kortikosteroider eller immunglobuliner
• En svår infektion, även infektion i blodet
• Sjukdomar i benmärgen – aplastisk anemi, vissa leukemier (till exempel hårcellsleukemi)
• En sällsynt ärftlig GATA2-brist, där även vissa lymfocyter är sänkta

Vad som vanligtvis bedöms vid ett lågt svar:

• Om även andra vita blodkroppar – neutrofiler, lymfocyter – eller det totala antalet vita blodkroppar är sänkta
• Läkemedel som används, särskilt kortikosteroider, och nyligen given behandling som påverkar benmärgen
• En nyligen genomgången eller pågående infektion
• Om provet behöver tas om för att se om förändringen kvarstår

Relaterade sidor

• Vita blodkroppar
• Neutrofiler
• Lymfocyter
• Eosinofiler
• Basofiler
• Blodstatus