Albumin/kreatinin-kvot (ACR) i urin

Albumin/kreatinin-kvoten (ACR) är ett urinprov som visar hur mycket av proteinet albumin som kommer ut i urinen jämfört med mängden kreatinin i samma prov. Friska njurar fungerar som ett filter som håller kvar albuminet i blodet och bara släpper igenom små mängder till urinen. När njurfiltret skadas börjar albumin läcka ut i urinen — först i små mängder (det kallas mikroalbuminuri), senare i större. Kreatininnivån i provet används som referenspunkt, eftersom den speglar hur koncentrerad urinen är — på så sätt undviker man missvisande svar bara för att urinen den dagen var mer utspädd eller mer koncentrerad. Ett enda urinprov (oftast ett morgonprov) räcker för ACR, vilket gör det smidigare än en dygnssamling av urin. Provet betyder särskilt mycket för personer med diabetes eller högt blodtryck, eftersom det kan upptäcka njurskada innan symtom visar sig och innan vanliga blodprover förändras.

• Hos personer med typ 1- eller typ 2-diabetes — för regelbunden kontroll av njurfunktionen, eftersom diabetes är den vanligaste orsaken till kronisk njursjukdom
• Hos personer med högt blodtryck — för att bedöma risken för njurskada
• När det finns kronisk njursjukdom i släkten
• Vid misstanke om kronisk njursjukdom av andra skäl — spår av protein i ett urinprov
• För att följa förloppet av en redan känd njursjukdom över tid

En förhöjd albumin/kreatinin-kvot visar att njurfiltret släpper igenom mer protein än vanligt — den tidigaste kända markören för njurskada. Den vanligaste orsaken är diabetes; det kan också vara högt blodtryck, inflammatoriska njursjukdomar eller en tillfällig stegring på grund av feber, vätskebrist eller fysisk ansträngning.

Orsaker till ett förhöjt resultat

• Diabetes — den vanligaste orsaken, särskilt när sjukdomen funnits länge eller blodsockret är dåligt kontrollerat
• Högt blodtryck
• Immunologiska eller inflammatoriska njursjukdomar
• Ärftliga njursjukdomar
• Vissa cancersjukdomar
• Förträngda artärer som försörjer njurarna
• Inflammation i kroppen, feber
• Hård fysisk ansträngning eller vätskebrist vid provtagningen — en tillfällig stegring

• Om provet togs om en annan dag, utan ansträngning och feber — en enstaka stegring betyder inte alltid sjukdom
• Glukos i blodet och HbA1c, om du har diabetes
• Blodtryckskontrollen
• eGFR och kreatinin i blodet för en samlad bedömning av njurfunktionen
• När provet bör tas om för att följa förändringen över tid

ACR 30–300 mg/g — kategori A2

Enligt vägledningen till KDOQI:s eGFR-kalkylator (National Kidney Foundation) markeras en albumin/kreatinin-kvot från 30 till 300 mg/g kreatinin som kategori A2 — en måttligt ökad grad av albuminuri. Kategorin används tillsammans med eGFR i KDIGO:s risktabell för kronisk njursjukdom: ju högre albuminurikategori, desto större behov av uppföljning, oavsett vilket eGFR-värdet är.

Ett enskilt resultat i det här intervallet behöver inte betyda kronisk njursjukdom — vägledningen anger att en sådan diagnos kräver ett förhöjt ACR som håller i sig i minst tre månader. Därför tas provet vanligtvis om, särskilt om det förekom feber, en urinvägsinfektion, hård fysisk ansträngning eller stora vätskeförluster före provtagningen — sådant kan tillfälligt höja värdet utan att spegla en pågående njurskada.

Läkaren bedömer vanligtvis värdet tillsammans med eGFR, blodtrycket och, om diabetes är konstaterad, glukos och HbA1c — ingen enskild markör kan på egen hand bekräfta eller utesluta ett stadium av kronisk njursjukdom.

• Om provet togs om några veckor senare, utan feber, infektion och hård fysisk ansträngning före provtagningen
• eGFR och kreatinin i blodet — för en samlad bedömning av njurfunktionen vid sidan av albuminurikategorin
• Blodtrycksvärdena
• Glukos och HbA1c, om diabetes är konstaterad
• När och hur ofta ACR bör tas om för att följa förändringen över tid

ACR över 300 mg/g — kategori A3

I vägledningen till KDOQI:s eGFR-kalkylator markeras ett resultat över 300 mg/g kreatinin som kategori A3 — en kraftigt ökad grad av albuminuri. Det är den högsta av de tre albuminurikategorierna (A1, A2, A3) som används tillsammans med eGFR-kategorierna (G1–G5) i KDIGO:s risktabell för kronisk njursjukdom — i den tabellen kopplas kategori A3 till tätare uppföljning, oavsett vilket eGFR-värdet är.

Ett sådant resultat leder vanligtvis till en bredare utredning — kreatinin i blodet, eGFR och ett urinprov för att leta efter eventuellt blod eller andra proteiner bedöms, och man söker efter möjliga orsaker som långvarig eller dåligt kontrollerad diabetes, högt blodtryck eller inflammatoriska njursjukdomar.

Som i de andra kategorierna är ett enskilt resultat ingen diagnos — vägledningen förutsätter ett omtag, och den slutliga bedömningen av stadiet av kronisk njursjukdom och av nästa steg görs av en läkare, efter att ha vägt in hur resultaten förändras över tid och de övriga proverna.

• Om provet togs om för att bekräfta resultatet
• eGFR och kreatinin i blodet — för att fastställa det slutliga stadiet av kronisk njursjukdom
• Ett urinprov och de möjliga bakomliggande orsakerna (diabetes, högt blodtryck, inflammatoriska njursjukdomar)
• Blodtryckskontrollen
• Hur ofta förändringen av värdet bör följas över tid