Litium i blodet: så tolkas provsvaret

Litium är ett kemiskt element som används som läkemedel (stämningsstabiliserande) vid bipolär sjukdom, mani, hypomani och svår depression som inte har svarat på annan behandling. Till skillnad från de flesta blodmarkörer, som speglar kroppens egna processer, beror mängden litium i blodet nästan helt på dosen av läkemedlet — provet är därför ett verktyg för läkemedelsmonitorering, inte en diagnostisk biomarkör för friska personer. Litium har ett smalt terapeutiskt fönster: den mängd som ger behandlingseffekt ligger nära den mängd som redan ger tecken på förgiftning, och därför är regelbundna blodprov en nödvändig del av behandlingen. Enligt NHS tas blodprovet 12 timmar efter den senaste dosen av läkemedlet, så att svaret blir jämförbart. Utöver själva litiumnivån följs även njurarnas och sköldkörtelns funktion under behandlingen, eftersom långvarig användning av litium kan påverka dem.

• När behandling med litiumläkemedel inleds — enligt NHS kontrolleras blodet varje vecka under de första veckorna, medan dosen stabiliseras
• Regelbundet under behandlingen, när nivån är stabil — enligt NHS vanligtvis var 3–6 månad
• Efter en dosändring, eller efter att ett nytt läkemedel lagts till som kan påverka mängden litium i blodet
• När litiumförgiftning misstänks — illamående, kräkningar, skakningar, suddig syn eller förvirring
• Före en operation eller vid vätskebrist, när litiumnivån kan ändras plötsligt

Det exakta terapeutiska intervallet (referensintervallet) bestäms av läkaren individuellt, utifrån diagnosen och läkemedlets form — någon enskild offentligt publicerad siffra går inte att ange utan läkarens sammanhang. Svaret behöver alltid gås igenom med den läkare som har ordinerat läkemedlet, och bedömas tillsammans med det intervall som står på ditt eget provsvar.

För hög litiumnivå

För mycket litium i blodet (litiumförgiftning) är ett akut tillstånd. Enligt NHS kan det bero på en för hög dos, vätskebrist, en minskad mängd salt i kosten, vissa andra läkemedel eller försämrad njurfunktion, eftersom litium utsöndras genom njurarna.

Möjliga orsaker till en hög nivå

• En för hög dos litium, eller att dosen höjs utan tillräcklig uppföljning
• Vätskebrist, eller en minskad mängd vätska eller salt (natrium) i kroppen
• Försämrad njurfunktion — litium utsöndras genom njurarna, så en njursjukdom bromsar utsöndringen
• Vissa läkemedel som tas samtidigt — till exempel en del läkemedel som påverkar blodtrycket eller vätskebalansen (diuretika), eller antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

Tecken på för mycket litium

• Illamående, kräkningar, diarré, buksmärta
• Suddig syn
• Att kissa oftare, minskad kontroll över urin eller avföring
• Yrsel, dåsighet
• Förvirring, grumlat medvetande
• Skakningar, muskelsvaghet, ryckningar eller kramper
• Talsvårigheter

• Tecken på förgiftning (illamående, skakningar, förvirring) kräver akut hjälp — berätta om dem för läkaren omedelbart
• Markörer för njurfunktion (kreatinin) och elektrolyter (natrium, kalium) — de hjälper till att bedöma om litium utsöndras som det ska
• Om andra läkemedel som tas eller kosten (mängden salt) har ändrats, eftersom det kan påverka litiumhalten
• Justering av dosen — endast enligt läkarens beslut, utifrån ett nytt blodprov

För låg litiumnivå

För lite litium i blodet betyder att dosen av läkemedlet kanske inte räcker för behandlingseffekten — att stabilisera stämningsläget. Enligt NHS finns de regelbundna blodproven just för att litium varken ska vara för högt eller för lågt.

Möjliga orsaker till en låg nivå

• En för låg ordinerad dos litium
• Missade doser av läkemedlet, eller att det tas oregelbundet
• Ökad utsöndring av litium från kroppen (till exempel på grund av en ökad mängd vätska, eller vissa njurtillstånd)

Vad som bedöms vid ett lågt svar

• Om läkemedlet tas regelbundet, i ordinerad dos och vid rätt tidpunkt
• Om symtom på stämningsläget kommer tillbaka eller förvärras — det är viktigt att berätta det för läkaren
• En genomgång av dosen och ett nytt blodprov efter justeringen, endast enligt läkarens beslut

Relaterade prover

• Natrium och kalium — elektrolyter som bedöms vid sidan av litium
• Kreatinin — njurfunktionen, eftersom litium utsöndras genom njurarna
• TSH — sköldkörtelns funktion, som följs under litiumbehandling
• Kalcium — ett annat relaterat blodprov