Alkaliskt fosfatas (ALP): vad resultatet betyder (ŠF)

Alkaliskt fosfatas (ALP) är ett enzym som bildas i störst mängd i levern och skelettet, och i mindre mängd i tarmen, njurarna och moderkakan under graviditet. Det totala ALP som mäts i blodet speglar aktiviteten i dessa vävnader, och därför används provet som en första markör för sjukdomar i levern eller skelettet. I levern finns ALP rikligast i gallgångarnas celler, så värdet stiger särskilt när gallflödet hindras – till exempel av stenar eller en förträngning i en gallgång. I skelettet bildas ALP av osteoblaster, alltså de celler som bygger ny benvävnad, och därför stiger enzymet under tillväxtperioden, när en fraktur läker eller vid skelettsjukdomar. Eftersom ett högt ALP kan bero på antingen levern eller skelettet beställer läkaren ofta fler prover – GGT, som stiger enbart vid problem i levern eller gallgångarna men inte av orsaker i skelettet, eller en analys av ALP-isoenzymer – för att avgöra vilken vävnad förändringen kommer från.

• Vid misstanke om sjukdom i levern eller gallgångarna – vid gulsot, buksmärta, klåda eller mörk urin
• När andra leverprover (ALAT, ASAT) visar förändringar – ALP hjälper till att avgöra om problemet rör gallflödet
• Vid misstanke om skelettsjukdom – till exempel Pagets sjukdom, skelettumörer eller besvär i skelettet orsakade av D-vitaminbrist
• För att följa effekten av behandling vid sjukdom i levern eller skelettet
• Som en del av ett rutinmässigt biokemiskt blodprov vid den årliga hälsokontrollen
• Vid bedömning av misstänkt läkemedelsutlöst leverskada

Ett högt alkaliskt fosfatas ses av MedlinePlus som ett möjligt tecken på en störning i levern, gallgångarna eller skelettet. De vanligaste orsakerna är en förträngning i gallgångarna, leversjukdom eller skelettsjukdom, och även en fraktur som håller på att läka. Eftersom enzymet stiger av både lever- och skelettorsaker behöver det bedömas tillsammans med andra prover.

• Förträngning i gallgångarna (gallstas)
• Leversjukdomar, bland annat hepatit
• Skelettsjukdomar – Pagets sjukdom, osteomalaci, skelettumörer
• En benfraktur som håller på att läka
• Hyperparatyreoidism eller hypertyreos
• Lymfom eller leukemi
• Sarkoidos

Vad du kan ta upp med läkaren

• GGT och leverenzymerna (ALAT, ASAT) – de hjälper till att avgöra om ökningen kommer från levern eller skelettet
• En analys av ALP-isoenzymer, om källan är oklar
• Kalcium, fosfor och D-vitamin, om skelettsjukdom misstänks
• De läkemedel du tar – vissa kan påverka resultatet, så det är värt att ta upp dem med läkaren
• När provet bör tas om, så att förändringen över tid syns

Ett lågt alkaliskt fosfatas förekommer mer sällan än ett högt. Enligt MedlinePlus hänger det ihop med brist på zink eller protein, undernäring, perniciös anemi och sjukdomar i sköldkörteln. Ta alltid upp resultatet med din läkare tillsammans med dina övriga prover.

• Zinkbrist
• Magnesiumbrist
• Proteinbrist eller undernäring
• Perniciös anemi
• Sjukdom i sköldkörteln (hypotyreos)
• Wilsons sjukdom
• Hypofosfatasi (en ärftlig sjukdom)

Vad du kan ta upp med läkaren vid lågt ALP

• En bedömning av kosten – hur mycket protein och zink du får i dig
• Sköldkörtelprover (TSH, FT4)
• Blodstatus för att utesluta perniciös anemi
• När provet bör tas om, så att förändringen över tid syns

Levern eller skelettet: så avgörs källan

Läkaren beställer ofta ett GGT-prov – det stiger enbart vid problem i levern eller gallgångarna och stiger inte av orsaker i skelettet. Är GGT normalt medan ALP är högt talar det för ett ursprung i skelettet, och då kan en analys av ALP-isoenzymer beställas.